Förhandsvisning

Medan vi ägnar oss åt tråkig spackling och målning kan ni få en liten tjuvtitt 😉

IMG_0029

Lämna en kommentar

Filed under Vi bygger nytt

Att sätta fart

Det är ju inte bara att hålla ordning på det nya spektaklet. Även om vårt nuvarande hus inte har hundra år på nacken finns det ett och annat som behöver fixas. Som t.ex. akvariumväggen. Snyggt tycker vi. Kanske inte fullt så snyggt enligt andra. Därför bygger vi igen väggen.

Idag såldes akvariet. Lite trist, men jaja.

IMG_9981-1

IMG_9982-1

Lämna en kommentar

Filed under Vi bygger nytt

Mot nya mål

Det är väldigt lätt att bara gå och vänta. Vänta på att det där man inte riktigt är nöjd med på något mirakulöst sätt ska förändras helt av sig självt. Och så går åren… Man gnäller och suckar lite, men ja… Orka liksom. Oftast är det ju så där. Det är enkelt. Man vet var man har sig själv i alla fall om inte annat.

Men här och där dyker ju faktiskt små möjligheter till förändring upp. Och då blir det läskigt på riktigt! Ska man våga hoppa på tåget eller ska man hålla fast vid det gamla vanliga bekanta? Den här gången valde vi att ta chansen. Tuta och köra. Och på den vägen är det. På vägen bort från Gula villan (som ju faktiskt inte ens har varit gul på länge!). Vi packar ihop Torslandatiden i en flyttlåda och provar något annat. Men lite skrämmande (eller kanske snarare vansinnigt) är det ju, så ni får helt enkelt hänga med på resan. Det var länge sedan den här bloggen var aktiv på riktigt och det här är väl ett bra tillfälle att få fart på den igen? Erkänn att ni längtar efter att få veta allt om lera, borrhål, samrådsmöte och allmänt strul? För ni känner väl oss? Varför göra det enkelt för oss? Nej nej. Krångligt ska det vara. Därför bygger vi upp ett nytt hus.

Bygga nytt hus ännu en gång är lite som att föda barn för andra gången. Helt plötsligt har man glömt eländet, hur förbannat ont det gjorde, hur trött man var och hur vansinnigt hela livet var. Det är som bortblåst och i stället tänker man ”nej, men om vi inte skulle ta och göra om alltihop igen?!” Obegripligt. Och redan nu vet jag inte hur många gånger vi har tänkt ”hur i hela världen kom vi på den här idén?!”.

Men, men. En sak i taget. Och i sann Melodifestivaltid säger vi: ”nu köööööör vi!”

Lämna en kommentar

Filed under Vi bygger nytt

Mission impossible?

Ibland är det inte helt enkelt att vara vuxen. Eller åtminstone att ta vuxna beslut. Det finns ju somliga saker man helt enkelt bara ska göra. Som att gå till tandläkaren. Man bara gör det, fast man tycker att det är lite småläskigt. Men inte jag. Nej nej. Inga vuxenpoäng här inte.

Somliga av er vet att jag har tandläkarskräck. Ett fåtal vet exakt hur illa det verkligen är. Men så är det. Megaseriös dödsångest och nivå hundra på en tiogradig skala. Det är liksom inte bara lite obehagligt och läskigt utan så illa att jag inte pallrat mig i väg på tolv år. (Dock har jag seriöst tänkt tanken i fyra år att det vore ju bra om jag kom i väg…). Jag vet ju att jag borde. Har googlat behandling under både narkos, lustgas och gud vet allt. Och varför är det så illa då? Ja, säg det. Men jag tillbringade mycket tid som barn hos en tandläkare som jag givetvis fortfarande minns väl. Hen var verkligen inte min idol. Jag var livrädd redan då, men ändå skulle det borras och dras ut tänder stup i kvarten utan att jag begrep ett dyft.

Men så en vacker dag vaknade jag och vansinnesångesten över att sätta mig i stolen hade ersatts av en annan: att alla tänderna skulle ramla ut. Efter att ha ylat och grinat en hel helg gjorde jag det. Jag bokade en tid. Och var ska man ringa då? Det är väl pest eller kolera men jag chansade på en lokal privat variant som i alla fall nämnde problemet på sin hemsida.

En vecka senare fick jag tid. Och en sån dag (och vecka innan dess)… Stackars mina kollegor. Fina S körde ändå dit mig och babblade på om mat och annat oväsentligt under vägen. För om det var något hon förstått så var det detta att för mycket empati hade fått mig att öppna bildörren och slänga mig framför bussen. Positiva målbilder skulle jag dock tydligen se framför mig.

Och där satt jag sedan i väntrummet och försökte skärpa till mig. Jag hade väl skrämt vettet ut övriga väntande om jag hade suttit där med tårarna sprutande och snoret rinnande, så jag fick försöka nöja mig med att snora lite i ärmen. Sedan var det bara att vandra den slitsamma vägen in, sätta sig i den elektriska stolen och försöka svara på frågan: ”Jaha, vad kan vi göra för dig då?”.

Och vet ni vad? Jag överlevde! Och det var också min positiva målbild. Inte att komma helskinnad därifrån utan faktiskt att sitta där och känna ”det här klarar jag av”. Sedan skulle vi ju givetvis inte ha så roligt som att det skulle räcka med ett besök. Det visste jag ju redan innan och det var väl också en del av problemet. Nu har jag varit där tre (TRE!) gånger på en månad. Några gånger till återstår. Men det känns så förbannat bra att jag faktiskt gjorde det. Och att jag råkade hamna nånstans hos någon som begrep sig på mig, någon som jag inte behöver betrakta som liemannen utan snarare någon som faktiskt kan hjälpa mig ur den här skiten. Yay!

IMG_9432.JPG

Lämna en kommentar

Filed under K funderar

Välkomna tillbaka

Hej på er.

Det var ett tag sedan sist, eller hur? Jag tänkte att jag kanske skulle ta tag i det här igen för stundtals har jag saknat det. Kanske främst på senare tid, innan dess har det mest känts som en belastning och då blir inte många ord skrivna kan jag lova.

Jag tänker inte rabbla vad som hänt det senaste halvåret. Livets upp- och nedgångar kan väl få sammanfatta det. Vi tar det från här och nu tycker jag. Okej?

Så, ingen idé att slita ut sig så här i början. Vi hörs igen. Snart.

IMG_6683

Lämna en kommentar

Filed under Övrigt

Där finns inga ord

Jag har funderat ett tag på om jag kanske skulle skriva något. Det brukar fungera rätt bra att sätta ord på känslorna. Det blir ordning och reda då. Jag gillar ordning och reda. Jag gillar att kunna sortera och därefter agera. Men jag har plötsligt inga ord. Trots att hjärnan känns större än vanligt. Den får inte plats i huvudet längre. För jag tänker hela tiden. På er. Hur ni har det. Har ni det alls idag?

Jag är så långt borta . Jag kan inte göra någonting. Jag önskar att jag för en stund kunde lyfta det från era axlar och bära det åt er. Bara för att ge er en liten stund av lugn.

Men trots att tänkandet gör mig trög och ger mig extremt dåligt minne just nu är jag arg. För nu får det f-n vara nog! Vem eller vad det nu är som delar ut sorger och bedrövelser i livet, sluta nu! Jag har aldrig trott på något mer än människans egen förmåga, men ärligt talat alltså. Det är skönt att kunna skylla på något. Att kunna personifiera eländet. För hur skulle det annars kunna bli så här?

Nej. Jag vet inte. Det blev ingen ordning och reda trots försöket. Jag har fortfarande inga ord. Men trots att jag är alldeles förbannat långt borta är jag här. Jag sitter på era axlar med choklad och snorpapper i den ena handen och ögonkräm, skratt och minnen i den andra.

 

1620492_10152006258653580_1921371278_n

Lämna en kommentar

Filed under Övrigt

För huden…

Jag står vid spisen. A ropar uppifrån.
Jag: M, kan du ta A?
M: Men herregud, vad gör du?! Wokar ansiktet?
Jag: Mmm…
A (på väg ner): Men mamma! Steker du huvudet?!
Jag: Men kära nån, jag värmer huden kan man säga!
A: Aha, du har gjort en bastu!

Precis, smarta lilla barn där. Mamma gör en lightbastu, jajamän!

20140115-194248.jpg

Lämna en kommentar

Filed under Hudar