Tillbax på lungan

Det är knepigt. Jag hinner knappt kliva av tåget och sätta mig i pappas (japp, 32år och pappa hämtar på tåget ;-)) bil innan jag blir akut trött  och nästan somnar ståendes. Varje gång! Det måste vara psykologiskt. 

Jag och N har åkt till stugan. A hade fått en kalasinbjudan och med tanke på hur allt är just nu fick hon faktiskt välja om hon ville följa med hit eller inte. Ny klass och nya kompisar. Det har verkligen gått jättebra hittills och det är otroligt lättande för föräldrahjärtat. Därför var det också viktigt att hon fick följa med på kalaset nu när hon fått frågan och så gärna ville. 

Så jag och N åkte själva. Vi har inga större planer. Bara vara. N ska hänga med morfar imorgon och själv ska jag mest göra ingenting alls hade jag tänkt. Bara andas. Och titta på det utlovade regnet. Det stör mig inte det minsta! 

  

Lämna en kommentar

Filed under Drömkåken

Helgfix

Jaha. Plåstret är av. Gamla huset är överlämnat. 

Så. Nytthusstatus då: övervåningen tar sig. Alla golv är lagda, väggar och tak är målade. Dörrar och lister är insatta. Målarna blir förhoppningsvis klara med sista (inkl. en tapet) imorgon. Återstår: badrum, garderober och lampor/högtalare. Och säkerligen en del annat fix. 

    Barnens rum

  Ett badkar har vi i alla fall 😉

  …och en trappa! 

  Golv och lister! 

Entréplan: här finns desto mer att göra… Men! Parketten är på plats och då kan också köket flytta in. Sedan ska det vävas, spacklas mer, målas, kaklas… Någon sorts inredning till tvättstugan ska också beställas. Köksfläkt..? Lampor! 

  I stället för att titta på Äntligen hemma och Ernst ägnar vi oss åt detta på kvällarna.

  Måla lite. Förhoppningsvis kommer plåtslagaren i morgon. 

Sedan har vi utsidan. Balkongerna måste göras innan besiktningen. Taket över entrén… Vi hade en vision om att kunna lägga slutbesiktningarna andra veckan i oktober. Så roligt skulle vi tydligen inte ha 😩 

Lämna en kommentar

Filed under Vi bygger nytt

Trygghetsjunkie?

Igår åkte jag buss mellan gamla och nya huset. Det tar ett tag skulle man kunna säga. Då hinner man tänka. Ibland är det bra och ibland är det dåligt, det här att få tid att tänka. 

Jag vet inte riktigt vilket sorts tänk det var igår. Men det var ett knepigt sådant. För helt plötsligt funderade jag på om jag kanske inte alls är som jag tror att jag är? En sån som gillar utmaning, förändring, att inte känna till texten på nästa blad. Jag trodde att jag var sådan. Lite så där att det kan (kunde?) krypa i kroppen på mig när jag tidigare tänkt ”jaa, detta ska jag göra i 35 år till” eller ”här ska jag bo i hela mitt liv”. Jag blev ju ärligt talat lite galen av att bara se samma Torslandaraka i fyra år. 

Men igår kände jag mig inte alls som den där personen. Den där ”jaja, det ordnar sig!”typen. Helt plötsligt kunde jag kanske lite förstå varför en del gör samma saker jämt eller bor hela livet på samma ställe. Det är ju på sätt och vis förbaskat skönt att veta var man har fötterna nånstans, på vilken jord man står. Det ÄR skönt att känna att man är bra på något som t.ex. sitt jobb eller känslan av ”det här är hemma”. 

Har jag blivit gammal helt plötsligt utan att jag märkt det eller vad hände? Jag längtar verkligen efter det där. Att komma hem. Sätta mig i soffan och kolla på Bonde söker fru. Somna i soffan. Åka samma väg till jobbet varje dag. Känna att jag vet hur allt funkar. Ha ordning på gympapåsar och föräldramöten. Tvätta! Vardag och rutin liksom. 

Märkligt. 

Lämna en kommentar

Filed under K funderar

Tack och hej

På ett (sista?) besök i Torslanda. Huset ekar och jag packar i de sista sakerna i lådor. Jag har hämtat mjölk till kaffet hos grannen. 

Jag skulle kunna vara sentimental och gråta en skvätt. Skulle kunna tänka på allt som hänt de här nio åren. På att A var fem månader när vi flyttade in. Vi hade inget varmvatten så när hon skulle bada fick vi värma vatten i vattenkokaren. Jag skulle kunna tänka på hur vi tidigt på morgonen fick lämna A hos grannen för att i snabb fart möta lilla N. Jag skulle också kunna tänka på alla gånger A fått grötfrukost hos grannarna och på vilken jäkla tur vi haft som fått värdens bästa grannar. Hjälp med post, skolskjuts, shoppingtips och den förbannade bilen. Många skratt har det blivit. Jag hade så gärna tagit med er i lådorna! ❤️

A sa här om dagen: Jag vet inte om jag vill åka till Torslanda. Det blir så jobbigt att åka därifrån igen. Och visst. Precis så är det. Plåstermetoden är väl kanske den bästa. Riv av skiten bara och gå vidare. 

Om nio dagar flyttar någon annan in här. Det är märkligt. Andra barn ska skratta och gråta i våra barns rum. Tapeter ska säkerligen bytas och några andra ska leva sitt liv här. Kanske den stackars trädgården äntligen får någon som orkar bry sig om den. 

Men jag försöker att inte vara sentimental. Det finns inget som blir  enklare av det. Bättre att behålla fina minnen och vara tacksam för dem. 

  

Lämna en kommentar

Filed under K funderar

Min tredje lunga 

Idag har vi kört och släpat saker. Pust! Men det gick ändå himla smidigt tack vare att M’s bror ordnat lastbil och att vi fått låna ett ställe att göra av allt på. En del grejer är kvar men alla stora saker är flyttade. 

M fick lite spontant för sig att åka på trav och då minsan såg jag min chans, stugan! Det var tre veckor sedan sist och skulle egentligen dröja ytterligare ett par. Det kändes för länge. Så jag och ungarna satte oss på buss och tåg och äntligen är vi här igen. 

Jag älskar att vara här. Det står här stadigt, det röda lilla huset, trots att resten av livet stormar. Det är så oändligt skönt att kliva upp för trappan, öppna dörren och gå in. Det blir med ens så mycket lättare att andas. Som att få en tredje lunga.  

A frågade på vägen upp: varför bor vi inte här mamma? Ja. Varför gör vi inte det? För att det inte finns så mycket jobb? För att det visserligen finns en skola, men hur länge? För att det kanske till slut hade blivit vardag och det hade tappat sin funktion som just den där lungan? Vi kommer nog aldrig att bo här (kanske som nätshoppande pensionär) men efter min familj är det det viktigaste jag har. Vad som än händer med resten av livet ska jag då banne mig aldrig någonsin släppa detta. 

  

Lämna en kommentar

Filed under Drömkåken, Familj

Golv! 

Det börjar likna ett hus på byggarbetsplatsen! Somliga tak är målade, väggar är spacklade, golvvärmen på övervåningen är klar, badrumsgolv flytspacklas och parkett har börjat komma på plats. För första gången känns det som att vi faktiskt ska bo här. 

  

   

  

  
  
  

Lämna en kommentar

Filed under Vi bygger nytt

Första och sista veckan

Det finns en låt som blev hela 2014 på något vis. Den dök upp här och var (som t.ex. när jag efter många års panik äntligen tog mig till tandläkaren hörde jag den när jag satt där med ångesten krypandes under skinnet) under året och den fastnade i min hjärna. Den sammanfattar så mycket som hände det året, alla tecken som kom utan att jag bett om dem.

Den har legat i dvala på min spellista ett tag men idag plockar jag fram den igen. Jag har gjort första veckan på mitt nya jobb och det känns bra! Jag älskar inte att inte ha riktig koll på saker och rutiner men sakteliga börjar det klarna. Här om dagen läste jag några blogginlägg jag skrivit från min första tid på förra jobbet. Även om jag inte skrev om allt som snurrade i huvudet var det ändå gott att läsa om det och bli påmind om att allting blir klarare bara man ger sig själv lite tid. Jag är fortfarande inte världsbäst på det, men jag försöker att minnas det.

Och hur vet man när det är dags att ta ett nytt steg i sitt liv? Väntar vi på tecken som ska komma? Ser vi dem vi inte bett om och lyssnar vi på oss själva?

Just nu skrivs slutsidorna i Torslandaboken. Det är två dagar kvar och en del av mig undrar fortfarande vad fan vi gett oss in på. Mitt bland alla lådor känns det i magen alltså och det är tungt. Men jag funderar över vad som gör detta och slutsatsen är att det är tufft att lämna en trygghet. Även om man inte älskar varje stund så vet man vad man har men inte vad man får. Ungefär som att börja ett nytt jobb alltså. Tar man en chans eller är man bara dumdristig? Men jag är övertygad om att ingenting hade blivit bättre av att stanna. Somliga skäl är små, somliga sitter djupt resten av livet.

Så fram med den där låten igen alltså K och minns nu allt du kände under 2014.

”What Are You Waiting For?”

What are you waiting for?
What are you waiting for?

Are you waiting on a lightning strike?
Are you waiting for the perfect night?
Are you waiting ’til the time is right?
What are you waiting for?
Don’t you wanna learn to deal with fear?
Don’t you wanna take the wheel and steer?
Don’t you wait another minute here?
What are you waiting for?

What are you waiting for?

You gotta go and reach for the top
Believe in every dream that you got
You’re only living once so tell me
What are you, what are you waiting for?
You know you gotta give it your all
And don’t you be afraid if you fall
You’re only living once so tell me
What are you, what are you waiting for?

Are you waiting for the right excuse?
Are you waiting for a sign to choose?
While you’re waiting it’s the time you lose
What are you waiting for?
Don’t you wanna spread your wings and fly?
Don’t you really wanna live your life?
Don’t you wanna love before you die?
What are you waiting for?

What are you waiting for?

You gotta go and reach for the top
Believe in every dream that you got
You’re only living once so tell me
What are you, what are you waiting for?
You know you gotta give it your all
And don’t you be afraid if you fall
You’re only living once so tell me
What are you, what are you waiting for?

Tell me what you’re waiting for
Show me what you’re aiming for
Whatcha going to save it for?
So whatcha really waiting for?

Everybody’s gonna make mistakes
But everybody’s got a choice to make
Everybody needs a leap of faith
When are you taking yours?

What are you waiting for?

You gotta go and reach for the top
Believe in every dream that you got
You’re only living once so tell me
What are you, what are you waiting for?
You know you gotta give it your all
And don’t you be afraid if you fall
You’re only living once so tell me
What are you, what are you waiting for?

You gotta go and reach for the top
What are you, what are you waiting for?
Believe in every dream that you got
What are you, what are you waiting for?
You know you gotta give it your all
What are you, what are you waiting for?
You’re only living once so tell me
What are you, what are you waiting for?

What are you, what are you?
What are you, what are you waiting for?
What are you, what are you?
What are you, what are you waiting for?

Lämna en kommentar

Filed under K funderar