Balanssystemet

Lite på svaj. Känslan av att inte räcka riktigt ända in i mål. Varken här eller där. Inte så ovanligt, men sällan alla på samma gång. Otillräckligheten till alla och till allt. Prioriteringar som blir fel hur de än riktas.

En paus från huvudet. Försöker se det stillsamma i snö och frö. Fruset, kallt och vilande. Det går vidare när tiden vill.

Annonser

Lämna en kommentar

Under K funderar, Växter

Den långa färden

Vintersolståndet kom och gick. Det går åt rätt håll. Men det är en bit kvar. Uppförsbacken är ännu inte slut och bak i huvudet lurar det. Det killar mig i nacken, krafsar och gör sig påmint. Men jag försöker att ignorera det. Inte låta det påverka mig. Inte än i alla fall. Varje dag med huvudet ovanför ytan är en dag extra.

Så det gäller att använda hängslen, livrem, flytväst och dubbdäck på samma gång. Två veckors ledighet, alla fyra, under jul och nyår var fint. Kvällsmörkret är en sak men att försöka vakna mitt i natten är svårt. Lite Håverud, fina dagar med familjen och annat som behövde ordnas med. Lugna dagar hemma med pyjamas och två dagar i Varberg.

Nu är vardagen här igen men det är rätt ok. Det känns som att det kommer bli en bra vårtermin. Det gäller att göra det bästa av det man har att jobba med, både här och där. Mitt jobb ger mig så mycket glädje och så många tankevurpor att jag ibland blir yr. Ibland när världen verkar ha glömt våra barn och när förutsättningarna känns trånga funderar jag på om jag kanske skulle göra något annat. Men jag vill ju egentligen inte det, det är ju alla dessa små individer som fyller arbetsdagarna med mening. Och de påminner mig varje dag om att vi inte är fyrkantiga. Påminnelser alla i hela världen skulle behöva.

Hemma passar jag just nu på att fylla flaskorna med citrus. Jag planerar att fylla lagret så det räcker ända till flädern blommar! Och när den är klar är det dags för jordgubbarna. Det är fint att få använda det som finns här och nu och att kunna spara det en stund. Det är också fint att faktiskt kunna bli glad av en flaska saft. Eller av att öppna en burk med jordgubb- och rabarbersylt från i somras. Jag tänker att så länge en sån sak kan höja humöret, då finns det hopp om att jag ännu inte är på väg att tappa förståndet. Så, mer saft till oss alla!

Och vet ni! Det är bara två veckor kvar till fröna från den fina spetspaprikan i fjol ska ner i jorden. Och då, då är vi på väg på riktigt! ❤️

Lämna en kommentar

Under Familj, Jobb, K funderar, Växter

Khom loy

Jag sprang på en gammal vän här om dagen. Eller ja, sprang på, rent fysiskt är väl att ta i. Men i tanken. En vän som jag inte hört av på många år men som funnits nära. Någon som alltid satte ord på tanken. Kanske har det varit så fullt upp med det pågående livet under så många år att jag glömt. Men hur kunde jag glömma att det fanns ett ord för den där känslan? Det där som jag inte riktigt kan identifiera, det där som bara kommer krypande ibland. Bland smått och bland stort. Vemod.

Jag blev påmind om vad det var och det satte fingret på så mycket. Som om en del av mig ramlade ner i knät på mig själv. Och så här, en tio, tolv år senare går det enkelt att se det ur ett annat perspektiv. Att acceptera det för vad det är. Men det är med visst huvudbry jag ser att grubblet, ifrågasättandet och vemodet gått i rakt nedstigande led. Vad hade jag väntat mig? Jag vet inte. Men vi är så mycket mer lika än jag trodde. Och jag tänker att det var väl själva fan att den vägen måste vandras igen, genom någon annan. För mitt vuxenjag har lättare att se att det faktiskt finns positiva delar med det också än vad någon som bara står på startlinjen gör. Det är sällan enkelt att stå brevid helheten, att undra vem man är, vad man gör där och hur i hela världen man hamnade där. Men det finns ingen som kan gå vägen åt en, jag kan bara stå där och försöka fiska upp när det drar i väg.

 

 

Nyårsklockan slår i gamla Aker
Vi ser raketer i kyligt dis och regn
Du är en annan nu än den jag aldrig kände
Och när jag ser mig om känns ingenting igen
Det var en lång väg hit men tiden gick fort nu ser du ut över stan som är din
Och en rislykta störtar bland gravarna, brinn dröm brinn

Du säger jag har männskor runt omkring mig hela tiden
men jag känner mig ensam
Fyller mina dagar allt jag kan men det blir ändå tomt, ja, det vet jag väl
Vänder mig djupt mot mörkret i natten och undrar ”Är du där?”
Märklig är tiden vi lever och jag saknar dig här

Du drömde drömmar om ett verkligt hem
Där du fick vila och samla kraft
Jag har vart på rymmen hela tiden som det känns
Nåt riktigt jobb har jag nästan aldrig haft
Fyrverkerierna smattrar, kolla mig, kolla mig, jag tror dom smäller för andra än oss
Vi delar en liten flaska bourbon och tänder ett bloss

Du säger jag har männskor runt omkring mig hela tiden
men jag känner mig ensam
Fyller mina dagar allt jag kan men det blir ändå tomt, ja, det vet jag väl
Vänder mig djupt mot mörkret i natten och undrar ”Är du där?”
Märklig är tiden vi lever och jag saknar dig här

Nyårsklockan slår i gamla Aker
Och den där rislyktan har äntligen hittat rätt
Den seglar ut i mörkret högt över taken
Och det ser värdigt och fint ut på nåt sätt
Nu när du står här intill mig vill jag inte va nån annan, jag känner mig rätt färdig med det gamla
Och jag vet att jag måste kasta av oss om väg är för lätt

Jag har männskor runt omkring mig hela tiden
men jag känner mig ensam
Fyller mina dagar allt jag kan men det blir ändå tomt
Ja, det vet jag väl
Vänder mig djupt mot mörkret i natten och undrar ”Är du där?”
Märklig är tiden vi lever och jag saknar dig här

(L. Winnerbäck)

Lämna en kommentar

Under K funderar

Höstlov

Några dagars ledigt med barnen. Väldigt skönt med en liten stunds stillhet. Vi har väl inte gjort särskilt mycket men kanske var det just det som behövdes. Rensat ut det sista ätbara i lådorna, ställt undan alla krukor och packat ihop för vintern. Det tror jag faktiskt inte att vi gjort nåt år, så där ordentligt. Det har alltid stått nån gammal vissen blomma kvar här och där i en sprucken kruka på vårkanten. Ganska skönt att det är gjort. Till och med barnen har varit med. Helt klart en seger 😉 Jag stoppade också ner två olika sorters vitlök och hoppas på det bästa till sommaren. M gjorde en ansats till att försöka övervintra några purjolökar. Jag vet inte jag alltså, men visst. Pröva är bra.

Varit i väg och tänt ljus vid minneslunden. Det är bra det där, då kan man passa på att uppdatera varandra om hur man själv vill ha det. Jag vill absolut inte ligga där borta. Vem kan få ro i själen med vildsvinen bökande runt hörnet?! Nä.

Har bakat lite. Det var också ett tag sedan. Men efter en lång paus och med gott om tid har det varit roligt. För om förutsättningarna finns blir det lite som en hjärnpaus. Jag har bara alla de där alternativen, problemen och lösningarna i huvudet just då. Det är skönt ändå med något som bryter det vardagliga grubblandet.

Men det här mörkret alltså. Det är fysiskt tungt i mig. Jag är inte gjord för mörker. Jag behöver ljusa, soliga kvällar.

Det känns också som att jag borde börja någon sorts nedräkning mot jul. Det känns väldigt långt borta! Kanske är det pga av sommaren som var, men det känns som att det borde vara ett halvår kvar. Minst. Kanske borde jag satsa på praliner i år?

Lämna en kommentar

Under Bakning, Familj, Fawlty towers, Växter

Höstfärger

Lämna en kommentar

Under Fawlty towers, Växter

Septemberrush

Hösten smyger sig vidare framåt. De flesta växter drar en sista suck. Några har redan gett upp medan andra har tagit fart på nytt. Jordgubbar i september, det är inte dumt det 😉

Några veckor till och sedan blir det storrensning. Jag brukar ha tappat sugen för längesedan vid det här laget vilket brukar resultera i att det står krukor med gammal vissen Lobelia kvar ända till våren. Tänkte försöka låta bli det den här gången… Har i alla fall bundit upp björnbären. Otroligt tacksam för att vi har en taggfri sort…

Annars är väl det mesta under kontroll. M får dra barnjobbet för två just nu, så småningom blir vi två vuxna här hemma igen. Det blir bra. Inte för att det går dåligt nu alltså, men det är väl skönt att kunna dela på en del grejer. Och jag är faktiskt tacksam för att våra barn har en pappa som finns här. På alla sätt. Som kokar makaroner, lyssnar på flöjtspel, gör läxor, spelar spel, tar med kompisar hem, lämnar och hämtar (inkl mig), går på möten och somnar i deras sängar. Det är banne mig inte alla som har det. Tyvärr.

Äntligen har vi fått bygga igen köket också. Fantastiskt skönt!

N har haft sitt efterlängtade kalas. Det är gott att se att de faktiskt är barn och säkert kommer vara det ett tag till. Det är enkelt. Somliga andra är visserligen inte så besvärliga heller, speciellt inte eftersom det ännu är lite Ferdinand över det hela ”Jag trivs bättre här…” Men ändå. Leken har tagit slut och de är på väg nån annanstans.

Lämna en kommentar

Under Familj, Fawlty towers

Hej hej, hemskt mycket hej

Vardagen med stort V. Alla måsten och alla kom-ihåg. En väntad energikrävande period som sakta börjar ta ut sitt pris. Men det går. Lite till. Det får bli mycket kaffe, nödgodis, endel galenskaper och mycket skratt mellan varven. Då orkar man lite till.

Mitt i allt detta upptäcker jag att både pass och id-kort gått ut. Fullständigt omöjligt att förnya utan nära anhörig som förkläde eller alternativt chef. Varför i hela världen ska man då ha fingeravtryck tänker jag? Borde det inte gå alldeles utmärk att identifiera sig med samma gamla pekfingrar som sist?! Icke. Så M, som på så många vis är min klippa, får styra upp detta. Han lägger om jobb och fixar barnvakt och följer med. Tror faktiskt att han gjort sig förtjänt av en paj i helgen för detta. Och så detta foto. Är det nångång man ser ut som stereotypen för en äkta brottsling så är det ju här. Har inte orkat tvätta håret, kastat på lite smink 12 timmar tidigare, rynkorna hänger och ögonen stirrar. Och så denna gravallvarliga min man ska hålla sig till. Why?! Herregud. Tack och lov får jag i alla fall hämta ut mina egna handlingar utan passopp.

N ska börja spela flöjt. 600:- för en altflöjt som ska tuta i mina öron dagligen. Kanske ska överväga garaget för någon av oss.

Sex veckor senare (tre veckor efter de lovat komma…) är i alla fall vår fuktskada godkänd och vi har fått klartecken att lägga igen golv och vägg. Tack någon för detta! Kanske till helgen. Borde måla sista staketen men regn utlovas så jag antar att vi slipper det.

Lämna en kommentar

Under Övrigt