Sjukornas månad 

Det heter ju vabruari nu för tiden. Och visst, A (av alla) har haft sig en omgång. Men mest synd är det om mig själv faktiskt just nu. Det är otrevligt att vara sjuk. Att inte orka nånting och bara det här att det inte går över gör mig tokig! Jag saknar mig själv liksom. 

Jag är inte den som är på vårdcentralen särskilt ofta. 2002 var jag där. Och en galen påsk för några år sedan. Efter det besöket sov jag i tre dygn eller nåt sånt. Det var bra. Just det. En gång när jag var helt övertygad om att jag hade halsfluss försökte jag boka en tid, men det fanns inga. 

Men så nu då efter att ha dragits med det här eländet i tio dagar (jag har diagnosticerat mig själv under tiden. På dagarna har jag lunginflammation och halsfluss och på nätterna influensa. Mellan varven får jag spännande blodtrycksfall och får vila på parkbänkar) så tänkte jag att jag faktiskt skulle besöka vår nya vårdcentral. (Alltså gud så modernt det blivit, man betalar direkt på läkarens rum!) 

Jag vet inte om det var till glädje eller sorg att jag bär omkring på diverse virus och inte bakterier som byts ut till nya spännande med jämna mellanrum. Inget att göra åt alltså och så här kan det hålla på ett tag tydligen. Dricka vatten och ta en Ipren. Känns lika motiverat som när man blir hemskickad från förlossningen med order om att ta en Alvedon… Herregud. Hela poängen är ju att man ska få lustgas! 

Lämna en kommentar

Filed under Irriterande

Förskolläraren från Frostmofjället

Jag får alltid lite lätt obehagliga krypningar i kroppen när det snöar. Varför? Jo, för att ingenting i den här staden fungerar när det snöar. Varje år är det som att det aldrig nånsin hänt förut. 

Och så också i år. Det varnades för snö under natten. Vid 22 igår kväll blängde jag ut och undrade var eländet var nånstans. Gick och lade mig men ställde klockan på extra tidig tid. Som sagt. Ingenting går att lita på när det är vinter. 

Vakar. Herreminget! I Göteborgsmått: otroliga mängder med snö. Påbörjar dagens mission: ta mig till jobbet! Pulsar i en halvtimme till bussen mitt i natten. Allt är svart och vitt. Kommer fram. Bussen är inställd. Pulsar vidare och lyckas faktiskt få tag i en buss. Tappra kollektivtrafikchaufförer idag alltså! Kommer så småningom in till stan och går sista biten. Det är som att gå i en film. Vadar genom snön och det är helt tyst. Inga spårvagnar och nästan inga bussar. Folk sitter fast lite varstans men är ändå på rätt gott humör. Det hela är för galet för att det ska gå att vara irriterad, alla sitter liksom i samma båt. 

Och tro det eller ej, men till jobbet kom jag! Det var inte lika enkelt för alla men allt löstesig fint ändå 😊

En sån dag alltså. Kom hem också så småningom. 

Så. Kan vi ta sommar nu?  

  
  

Lämna en kommentar

Filed under Övrigt

Frozen

En helg i ett vintrigt Håverud. Kalla tår och ett varmt hjärta. 

        

 

Lämna en kommentar

Filed under Drömkåken, Familj

Mannen som byggde för mycket, del 1

Ja. Vi är alltså hemma. Och visst, det finns en poäng med att ha några lediga dagar här också. Bara för att vi bor här betyder det inte att allt är klart. 

Sååå. Vi gör ett försök att göra klart bastun. Eller ja, vi och vi. M har funderat och funderat och funderat och nu händer det grejer. Någon sorts monsterstomme och två miljoner små pinnar som ska klyvas, fräsas och slipas. 

Jag har försökt lägga in en beställning på några sorts hushyllor till barnens rum, men det har vi icke tid med. Antingen får jag väl göra dem själv eller så får jag väl göra en Anna och gå till nån annan. 

  
  

Lämna en kommentar

Filed under Övrigt, Fawlty towers

Hemåt

Imorgon är det dags att åka hem. I vanlig anda blir jag helt deprimerad bara av tanken. För även om vi har flyttat och i princip helt bytt liv är åkahemkänslan precis och exakt den samma som den alltid varit.

Är jag orättvis kanske? Har jag bestämt mig för att hemma inte känns hemma och aldrig kommer att göra?

Men var är då hemma? Vad är hemma? Är det här i det röda huset som är lite snett och skevt? Eller är det bara känslan av att ha sin familj nära? Att det inte känns lika ensamt här som i utkanten av den stora staden?

Nä hörrni, jag vet inte. Jag blir inte klok på detta så jag packar väl ihop i stället.

IMG_7911 kopiera

2 kommentarer

Filed under Övrigt, Drömkåken, K funderar

Hello 2016…

Tillbakablick på året som gått? Nä. Tänkte väl det först men jag blev trött och somnade bara av tanken. 2015 – Trötthetens och förändringarnas år. Må 2016 fyllas av långsamhet, pyjamasbyxor och tid att uppskatta livet. 

Och du, 2016…

  

Lämna en kommentar

Filed under K funderar

Tomtenissar 

Det bor små tomtenissar här, visste ni det? De bor i skogen bakom mormor. Och nu när snön kommit måste vi ta hand om tomtarna.

Kan man annat än att älska en femårings fantasi? Och A var för en gångs skull med på idén trots att hon vanligtvis är en ihärdig realist. 

Så. Nu finns finfin risgrynsgröt att hämta på trappan. 

  

Lämna en kommentar

Filed under Drömkåken, Familj