Mot nya mål

Så var det bara två dagar kvar då. Två dagar av föräldraledighet och sedan är det dags för det ”nya livet”. Om någon hade sagt till mig, den där dagen i slutet av augusti 2005, att det skulle ta sex år innan jag skulle sätta min fot på en arbetsplats igen hade jag nog gett upp där och då. Bums. Men så här i efterhand så är jag ju givetvis glad att jag inte gjorde det. För på de här sex åren har jag tagit en examen, läst två terminer extra, fått två barn, flyttat till hus och ja, en hel massa mer… Och jag är evigt tacksam för att jag gjort allt det där.

Om det är något som fastnat under de här åren så är det att det är processen och inte produkten som är det viktiga 😉 Några av er känner nog igen det där, haha. För även om jag i grund och botten är samma person som jag var då så har jag lärt mig otroligt mycket. Inte bara teoretisk kunskap som är ack så viktig utan väldigt mycket om mig själv. Det är tur att vi också fått inbankat i våra hjärnor att lärandet är livslångt, för jag är nog bra mycket mer ödmjuk inför framtiden än jag var innan.

Och kanske är det just det som är det primära i hela den här processen. För hur viktigt jag än tycker att det är med teoretisk kunskap knuten till nutida forskning i förskolan så går det inte att nog understryka hur mycket man förändras under den där tiden. Och kanske är det också därför jag önskar att så många fler kunde få chansen att göra den resan i stället för att bara vara bitter och förbannade på dem som vill vidareutvecklas. Både i sin yrkesroll och som person.

Men nu är det alltså dags att ta ett nytt steg. Och som jag ser fram emot det! Det är också oerhört intressant hur jag bemöts när jag säger detta. Majoriteten tycker att jag är galen och gör det bästa för att tala om för mig att jag dels har fel och dels hur mycket jag snart kommer att ångra mig. Det är så sorgligt tycker jag… Och jag är jag så vansinnigt trött på det! För jag må vara ny i min yrkesroll men jag är inte ny i arbetsmiljön. Och tro mig, jag vet hur det är… Men, kära vänner, jag har inte förmågan att enbart identifiera mig i en mammaroll. Jag vill inte heller göra det. Jag tror ärligt talat inte heller att mina barn gynnas av att enbart umgås med mig under sina första sex levnadsår och jag tror heller inte att de skulle tycka att det vore särskilt roligt. Jag ser det inte heller som ett hot mot mig som förälder att faktiskt låta andra människor ta del av mina barns fostrande och lärande. Tvärtom. Jag är övertygad om att det gynnar dem.

Så. Hur trött jag än kommer att vara kl. 05.00, hur irriterad jag kommer att vara på principer som sitter i väggarna, på stelbenta attityder och annat trams så vet jag att detta är precis det jag vill göra. Och ärligt talat, borde inte folk i stället tycka att det är positivt med människor som faktiskt vill jobba, som trivs med sitt yrke och som vill utvecklas? Eller är det bättre med dem som hela tiden år ut och år in suckar över hur dåligt allt är, hur tråkigt de tycker att det är att jobba och hur gärna de vill därifrån. På ett sånt ställe skulle då inte jag vilja ha mina barn. Men, kanske är det ett sätt att själv må lite mindre dåligt över mindre bra val?

2 kommentarer

Filed under Jobb

2 responses to “Mot nya mål

  1. J

    Mäh, vilka underliga kommentarer, glad över att jag inte är en av dem som sagt så, hur nu det skulle gått till ;). Däremot har jag ju fått min beskärda del men haha, watch me go- jobba äger!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s