Första veckan gjord

Det tar sig mina vänner, det tar sig. Första veckan är avklarad och det var fantastiskt skönt att avsluta den med en bra dag. För sakta men säkert börjar saker klarna och jag tycker att jag klarar av det här med att ta en sak i taget ganska bra. Jag tycker mig också ana positiva framtidsutsikter och möjligheter till att detta kommer att utvecklas till någonting bra. Det känns roligt att se framåt just nu och jag tror verkligen att jag kommer att trivas där jag är.

Konstigt nog så glömmer man ibland att det här jobbet i grund och botten handlar om en mängd olika möten och ju större arbetsplatsen är desto fler blir dessa. Om det är någonstans ens sociala kompetens sätts på prov så är det här. Hela tiden, dagen lång, bemöter man andra och blir själv bemött. Och alla är vi olika, med olika bagage och erfarenheter i våra ryggsäckar som påverkar våra personligheter.  Det är lärorikt på många sätt för det ger mig både tankar om hur jag själv vill bemöta andra och hur jag inte vill göra det.

Det finns nog också lika många synsätt på vad jobbet innebär och vad det ska innehålla som det finns personer (och yrkesgrupper). Och givetvis delar man inte samma synsätt med alla. Men också det känner jag att jag kan lära mig saker av. Ibland är det lätt att i första hand vända sig emot något som man uppfattar som en märklig åsikt men det finns alltid något att hämta ur det.

För min egen del tycker jag att min egen syn på mitt yrke har förstärkt under den här veckan. Jag är där för att jag tycker att det är intressant att få följa och arbeta med små barns utveckling. Det är det som är kärnan i det hela. Givetvis finns det en mängd faktorer som påverkar arbetet, både positivt och negativt. Men att leta fel och brister som man inte kan göra något åt är inte intressant för mig. Det skulle ta alldeles för mycket kraft och energi.

Jag hoppas att jag kommer att fortsätta tänka så här, även om 10-20 år (om jag nu skulle råka befinna mig i samma arbetsmiljö då d.v.s.).  Och om jag inte gör det hoppas jag verkligen att någon av er säger till mig på skarpen att jag får skärpa till mig!

Lämna en kommentar

Filed under Jobb, K funderar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s