Mot medelåldern?

I alla tider, sen start liksom, så har jag alltid varit yngst. Och kortast. Så kanske det blir när man knappt når ner att dingla med benen från trottoarkanten och är född 29:e december.

Genom hela skoltiden var det ju givet att jag var både yngst och kortast. Sedan skaffade jag mig en sambo som är tio år äldre än jag och den nya bekantskapskretsen som följde där var även denna äldre (och längre…). När jag som 23-åring skaffade första barnet kändes det som om jag var student när jag gick på föräldramöten. Och så vidare. Nu för tiden har jag väl egentligen inget emot detta och det är inget jag tänker särskilt mycket på längre (värre var ju när man skulle fylla 18 och 20…). Men ja, det har väl ändå varit en del av mig på något vis.

Men vet ni vad?! Helt plötsligt är jag inte längre yngst. Eller kortast. I personalrummet på jobbet här om dagen insåg jag att jag har två kollegor som är hela sex år yngre än mig! Och det finns även en och annan som är ett par cm kortare. Wow alltså! Och precis då var det som att det gick upp ett ljus för mig: ”hörru K, du fyller faktiskt 30 snart. Trodde du att du skulle vara 22 och kortast i klassen för evigt?”

Innebär detta att jag är vuxen nu då? Eller? Jag vet inte, men det känns rätt bra alltså 😉

Advertisements

Lämna en kommentar

Filed under Humor, K funderar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s