Liten blir stor

M jobbar helg. Jag och barnen är hemma. Själva. Det är underbart. Eller ja, det är inte underbart att M jobbar och inte är med oss, men det är inga andra måsten. Inga kompisar till A, inga inköpslistor på Maxi, inga besök och ingenting. Bara tyst och stilla (nåja, så tyst och stilla det kan bli med en galen ettåring och en 5½åring i ”lilla tonåren”…). Och ja, det är inte det att jag missunnar mina barn lekkamrater, men som sagt… Efter en hektiskt vecka på jobbet drömmer jag väl kanske inte om att upprepa det samma hemma på helgen…

Så idag har jag tid för reflektion. Och så värst djupgående är den väl inte kanske. Men ändå så har jag kommit på att N inte är så himla liten längre. Det blir väl gärna så, när man har ett äldre barn med, att den lilla alltid förblir liten på något vis. Och kanske kommer det också automatiskt när barnet börjar gå. För nu har hon ju tränat sig på detta vareviga dag men ändå inte gett upp krypandet (och därför har jag också vägrat säga att hon går ;-)). Men idag har hon faktiskt travat runt här hela dagen. Och då har hon helt plötsligt blivit så stor.

Dessutom är det en trevlig ålder nu. Som vara till ca 18-21 månader skulle jag gissa. Det är då det börjar på riktigt och det tar inte slut förrän runt 4 år. Alltså ska jag passa på att njuuuuuuuuuta nu. Jag har hört att man måste det.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Familj

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s