Dagen

Denna dag alltså. Startade hemifrån något tidigare än vanlig den här dagen pga av halkan (japp, jag cyklar fortfara den, nej jag har inte satt på dubbdäcken…), ungefär 6.30 alltså. Hann pussa lite på N innan jag åkte. Pga av arbetstider och hennes kvällströtthet hinner jag inte träffa henne ibland mellan söndag kväll till tisdag em. Det är trist alltså (A både somnar senare och vaknar tidigare så henne ser ja lite mer).

Nåja. Börjar jobba 7.00. Hinner slänga in tvätten i torktumlaren (jodå, sånt för vi också ;-)), göra frukost, ta mot 16 barn, svepa en kvarts mugg kaffe, tillverka ett födelsedagskort samt leta fram några speciella papper innan klockan är 8. Då var det dax att tillsammans med tre kollegor packa in sig i en bil och åka en sväng. Intervjuer med Skolinspektionen stod på schemat. Sedan tillbaka och jobba till 14. Stressa iväg, hämta N (som sov. Det är bra att hon får sova länge men hon blir grinig när jag kommer och väcker henne). På med overallen och upp på cykeln. Hämta A, få intervjufrågor inför kvällen. Hem. Vevar ihop en kastrull gröt. Byter en blöja. Stoppar N i vagnen 15.25 och vi tre knallar i väg till bussen. Kommer tidigt och kommer på en buss som bara går halvvägs. Byter buss på torget och åker till krysset. Där väntar M som tar med barnen hem igen och jag fortsätter till Amuhult. Hinner med en snabb sväng på Lindex (två nagellack på rea, tack tack) innan jag återigen checkar in hos Skolinspektionen 16.30. Den här gången som förälder.

Intervjuerna är klara 17.30. Apoteket först och sedan bussen hem. Väl hemma är det kalla kriget. Känner för en gång skull ett uns av ork för medling. N går och lägger sig 18.30 och en timme senare har även A somnat. Duschen och ja… Soffan!

Och där är jag nu. Och först nu hinner jag fundera lite över dagen. Till en början hade jag lite ångest över den här dagen men så här i efterhand tycker jag att den har varit mycket givande och meningsfull. För hur ofta är det nån som verkligen vill veta hur vi har det? Och hur ofta har vi som föräldrar verkligen en chans att uttrycka vår åsikt? Någon som verkligen sitter på makten utan att behöva böja sig åt olika håll. Och är man då inte glad för att man fått chansen till båda dessa möjligheter? Jo, givetvis. För jag upplevde att de verkligen var intresserade av våra åsikter. Och det handlade inte om att sitta och redogöra för exakt hur vi gör när vi gör en särskild åtgärd eller uppgift, utan snarare om hur vi tycker att vi har möjligheten att utföra vårt uppdrag. Och hur vi som föräldrar upplever att våra barn får det de har rätt till?

Och så här efter båda träffarna känner jag mig lättad över att både pedagoger och föräldrar pekar på exakt samma saker, om än ur något olika perspektiv. Men det finns en enighet som känns så väldigt bra. Och diskussionerna var relevanta. Ingenstans hörde jag mutter från pedagoger om barnens långa dagar som roten till allt ont, och ingenstans hörde jag om lata pedagoger som inte orkar lyfta på häcken och jobba lite (vilken är den bild jag tycker att vi matas och matats allt för mycket med). Det ska bli mycket intressant att läsa rapporten när den är klar. Sedan frågar man sig ju alltid: ja, men spelar det någon roll då? Kommer något verkligen att förändras? Jag vet ärligt talat inte och det kanske inte känns så himla hoppfullt faktiskt. Men någonstans vill jag ändå sätta mitt hopp till Skolinspektionen, som faktiskt inte är bundna till vare sig köer, budgetar och allt sånt. Vi kan bara hoppas, hoppas…

1 kommentar

Filed under Familj, Jobb

One response to “Dagen

  1. Linda

    och jag som tyckte att jag hade en stressig dag igår.. men den var inte i närheten av din.. puh!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s