En klassresa

En liten fredagsreflektion:

2010 beslutades att Göteborgs 20 stadsdelar skulle bli tio. Vi här ute i obygden slogs ihop med Biskopsgården (1:a januari 2011) och två mer olika stadsdelar får man nog leta efter (jodå, det finns fler i staden, men ja…). Det spretar åt alla håll skulle man kunna säga (om någon önskar lite statistik finns det här). Tillsammans blev vi alltså Västra Hisingen.

Och när jag höjt färdigt på mitt egna lilla ögonbryn över hur de olika sammanslagningarna skulle se ut så tänkte jag: ”ja, men det här kanske kan bli bra ändå på något vis”. För nu är det ju så här att jag gillar olikheter, jag gillar att få inspiration och nya kunskaper från det som för mig är rätt så okänt. För hur trevligt det är är här ute på kanten så är det ju ändå en otroligt homogen fd. stadsdel. En skyddad verkstad skulle man kunna säga.

Om jag får lov att generalisera (förvisso lutar jag mig på den befintliga statistiken då) så har vi det ju rätt så bra här. Vi har jobb, utbildning, höga inkomster, trevliga hus, bilar, båtar, semestrar och allt sånt där. Och om man som jag då kommer från en värld som definitivt inte ser ut så här så är det viktigt för mig att mina barn får en förståelse för hur olika livet kan se ut för olika människor och vad det beror på. Vårat liv här ute är så långt ifrån verkligheten för många människor det går att komma. Men så bor man ju där man bor och vips så har man sugits in i normen och då är det inte så lätt att kunna påvisa några motsatser när det inte finns några inom räckhåll. Det är ett dilemma för mig.

Men så tillbaka till poängen då. Igår befann jag mig på en liten utbildningsdag för nyanställda inom stadsdelen. Vi skulle lära oss om hur organisationen fungerade. Och det kan ju vara bra! Under förmiddagen lotsades vi alltså runt och försökte suga i oss så många namn vi bara mäktade med. Dessvärre var det extremt kort om tid så några frågor hanns ju inte direkt med (förutom hos lärarförbundet då som också var på plats).

Nåja. Efter denna förmiddag fick vi lunch på en skola och sedan började det riktiga äventyret: guidad busstur i vår stadsdel! Färden utgick från Torslanda där vi kunde skåda mångmiljonvillor, småbåtshamnen och badplatser. Det var rätt så snabbt överstökat då den ordinarie guiden inte var på plats (dock hade inhopparen en prao från Biskopsgården med sig, vilken aldrig hade varit i Torslanda tidigare och det kunde ju vara spännande nu då tydligen..). Därför styrdes kosan raskt mot Biskopsgården. Vi fikade på en fritidsgård och fick en ny, mycket engagerad, guide.

Och när vi åkte från fritidsgården, med de lokala barnen springandes och ropandes efter bussen, kändes det oerhört surrealistiskt. Jag antar att ingen av er missat den stundtals livliga debatten om ”överklassafarin” som genomfördes för några veckor sedan (har ni gjort det rekommenderar jag en googling på det!)? För medan vi åkte runt där och fick utpekat för oss vart det begåtts mord och vart det genomförts massiva insatser för ökad säkerhet, samtidigt som det pratades varmt om de ”små charmiga” (d.v.s. trånga och slitna) lägenheterna, kände jag mig ärligt talat lätt kräkfärdig. För om det var något vi pysslade med så var det ju definitivt en ”underklassafari”. Om folk i Saltsjöbaden kände sig som apor i burar kan jag definitivt säga att jag kände mig som en apa i buss.

Och aldrig tror jag att olikheterna mellan de två områdena varit så stora i min tankevärld. Och när jag då hör om dessa fina visioner om att skapa gemenskap och att dra nytta av varandra i denna nya konstellation undrar jag bara i mitt stilla sinne: hur då? Går det alls? För jag är ju av den typen som är övertygad om att det verkligen finns klasskillnader i vårt samhälle och att dessa givetvis har en oerhört stor betydelse för vår samhällsutveckling. För hur ska det gå till, hur och var ska vi mötas? Var finns de där mötesplatserna som det talas så om? Och de som finns, fungerar de? Eller gör de oss bara ännu mer segregerade eftersom vi sitter där i varsina hörnor och känner oss bekväma med det?

Nu har det ju visserligen bara gått ett år och saker och ting tar tid. Men jag undrar ändå: hur i hela världen ska vi få ihop detta och skapa någon sorts gemenskap? Var i ligger mitt eget ansvar, vad kan jag som enskild individ göra (om jag nu inte känner mig manad att ge mig in i politiken)? Det är inte helt enkelt, men jag försöker tänka så här: För att kunna öka jämlikheten (och jämställdheten med för den delen) måste vi först och främst urskilja och våga se olikheterna. Men sedan handlar det ju om att komma vidare, att inte bara stanna vid ett ”vi och dem”. Och kanske är just mitt viktigaste jobb att faktiskt uppmärksamma mina egna, och alla de barn jag möter i vardagen, barn om olikheter och orättvisor och sedan försöka utmana dem i deras eget tänkande. Givetvis får ju detta anpassas efter ålder men i alla fall mina egna ungar får jag ju följa genom åren. Och min största förhoppning är att jag ska lyckas skapa ett kritiskt tänkande hos dem, att de vågar se och ifrågasätta vår verklighet och kanske finna egna och nya vägar till ett mer jämlikt och jämställt samhälle. (Nu låter det som att jag försöker lämpa över ansvaret på dem. Det är inte riktigt så jag menar.)

…Sen kan jag inte låta bli att undra: var de bättre på att bråka förr? Var de bättre än oss på att ifrågasätta och våga protestera? Har vi blivit lama och accepterande nu för tiden eller ger vi bara utlopp för vårt missnöje över samhällsutvecklingen på andra sätt? Jag kan ju bara dra några små paralleller till 1:a maj. När jag var liten (och tiden innan dess) var ju detta värsta happeningen i min lilla ort (som visserligen var ett brukssamhälle rött som blod) där man gick man ut huse, sjöng, höll händer och bar banderoller och plakat. Vad är detta nu? Orkar nån ö.h.t. veva upp sina tunga ögonlock och bli förbannade på politiska beslut? Känner vi någon sorts hopplöshet och att vi inte kan göra skillnad?

Nej, jag vet inte. Nu spårade det ur här lite känner jag. Nu ska jag ta helg och fundera på hur vi ska göra med vår båtplats i sommar.

(Ja, det sista var ett skämt.)

20120203-213227.jpg

Självklart satt jag och L längst fram, man får ju inte missa något! (eller kräkas på guiden…)

20120203-213748.jpg

Fikahaket

Annonser

11 kommentarer

Filed under K funderar

11 responses to “En klassresa

  1. Vill skriva något smart men hittar inte orden. Otroligt bra inlägg! Punkt där kanske.

  2. J

    Jag som läst lite Social Movements på uni dårå får väl säga att nej, vi är inte mer oengagerade, däremot har den ökade individualiseringen minskat viljan till partipolitiskt engagemang. Men ja, hur ska man göra konkret om man nu inte vill bedriva partipolitik?

    Jo, jag tror ju mycket på att inte göra så stereotypa val (och med det menar jag inte att ni gjort fel i att köpa hus i T, jag skulle gjort samma any day ;)) men generellt tycker jag att folk av vår utbildningsgrad är så fruktansvärt rädda för att flytta till förorten. Hellre tränga ihop sig i en bostadsrättsetta i centrum än att boi en stor fyra en kvart bort liksom- eller belåna ihjäl sig för hus: 3,5 miljoner istället för att bo i en fyra på markplan 200 m bort. Man borde åtminstone tillåta sig själv att testa, närma sig. Gå och plocka blåbär i Biskop, kanske hänga lite på lekplatsen där. Prata är säkert bra, men att se är mer konkret, som du ju själv skriver, hur mkt safari det än känns 😉

    • K

      Hmm, ja det låter ju som en rimlig orsak! Intressant.

      Precis, det handlar väl ”bara” om att våga förflytta sig. Det enda vi ser förutom Torslanda är ju Billdal och skillnaderna är väl inte slående direket 😉 Jag som inte är från stan tycker ju att det är lite svårt att veta vad jag ska hitta på i de olika delarna, men det gäller ju stan generellt och inte bara förorterna. Jag ska boka in ett blåbärsplock i biskop i alla fall! 🙂

      • J

        Ja, mkt intressant ämne måste jag säga- om du ngn gång får tid över för kvällskurs så har Museion mycket bra grejer (genom GU)!

        Ah, just det. Jag har ju bott i Kviberg, D i Biskop när vi träffades, han är från A-red och nu bor vi här liksom (och då har jag ju hunnit på i Linné och vi i centrum däremellan) så därför har jag ju hunnit se en del :). Känns ju inte alltid naturligt att åka på safari kanske men lite häng på Kvibergs marknad, något kulturellt i Frölunda kulturhus (followed by FT ;)) och så blåbären i Biskop då så är ni ju på god väg :). Vi åker ju på safari åt andra hållet, i Majorna istället genom simmet vilket vi förvisso ska sluta med men snart är det ju havsbadssäsong i de fina stadsdelarna ;). Och B är ju på kulturkalas på fsk varje dag :D. Och så ska vi köpa årskort på Universeum har vi just bestämt, för den riktiga djungelkänslan då :D.

  3. Linda

    Åkte precis samma rutt för ett årsedan med en guide som var rektor för lillebyn och vi åkte fram och tillbaka på lillebyvägen där han berättade att här hade man minsann pool och stora fina hus.. Tragiskt att ett år senare säger de lika dant. Som du skrev, Hur ska vi bli lika om vi hela tiden blir matad med skillnaderna?

    • K

      Ja, vad är steg två nu liksom?

      • J

        Cementera poolen och bygg en basketplan, seså, kom igen nu, K ;). Jag tycker inte att det är så fel att man påpekar hur det kan vara/upplevas för dem som inte är därifrån även om det blir nidbilder men då får man ju försöka presentera alternativ också, visa hur nära det är emellan, vad de olika stadsdelarna i den större stadsdelen kan erbjuda barnen/vuxna etc. Lite hederlig paketering helt enkelt!

      • K

        Men självklart! Ska bara börja bygga den där poolen först 😉

        Visst är det så och jag har faktiskt inte fått en enda, av stadsdelen presenterad, anledning att pallra mig härifrån. Det hade ju varit trevligt med lite förslag i alla fall.

  4. J

    Har inte du en som gör sådant åt dig? Vi ska lätt ha pool förresten, boka in det i schemat för 2016 eller så ;).

    Ja, säg till dem! Har de ingen käck förslagslåda ens?

    • K

      Nej, jag har ännu inte hittat det avdraget, men man kanske kan ta det på ROT? 😉 Eller varför inte RUT (om man kan få skötsel av poolen inbakat?

      Nä, inte vad jag vet. Jag kanske kan be mina kollegor som ska med på nästa rutt om en tipslåda, haha.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s