Avslut

Igår hade A sin första skolavslutning. Och det har minst sagt varit ett speciellt år. I höstas lämnade vi in ett barn med god självkänsla och ett gott självförtroende i skolans värld. Men någonstans på vägen blev det svårt. Att mötas av rådande könsnormer och inte veta hur man som litet barn (för ja, i ärlighetens namn är de fortfarande ganska små när de börjar) ska hantera det faktum att man inte kan identifiera sig med dem kan riva ner vem som helst. Det har varit ett tungt år med mycket känslor och många svåra hinder. Men tack vare fantastiska lärare och ett evigt diskuterande så var det faktiskt vår gamla vanliga A som i går lade sitt första år i den ”värkliga verkligheten” bakom sig. Jag vill helst inte tänka på hur det kanske hade gått om vi inte hade fortsatt att peppa henne till att vara den hon är och om vi inte hade mött lärare som faktiskt såg problemet och gjorde allt de kunde för att lösa det. Jag är otroligt stolt över hennes eget jobb, men samtidigt blir jag tung i hjärtat. Tung för att jag vet att vi kanske står inför en framtida lärarbrist i skolan. Det är inte många som lockas av tanken att bli lärare och det är ju inte så svårt att förstå varför när man ser hur skolan har utvecklats genom åren. Våra barn behöver skickliga ämneslärare som ger dem teoretisk kunskap, men det är precis lika viktigt att de möter engagerade vuxna som ger dem verktyg att våga ifrågasätta och skapa egna uppfattningar om vårt samhälle. Givetvis är det vårt föräldraansvar som väger tyngst, men hemmet och skolan är två helt olika världar och vi behöver finnas överallt! 

Jag har också gjort min sista dag på jobbet för det här läsåret. Nu är det semester! Det är dock med en liten tår i ögonvrån som jag checkar ut för denna gång. Några av mina fantastiska kollegor börjar nya jobb i höst och det kommer att bli otroligt tomt efter dem. Det här med avsked är inte min grej så jag gör en struts tills vidare och låter bli att tänka på det. Nu är det ju inte så att jag har en händelselös sommar framför mig så för tillfället ska jag väl kanske kunna hålla mig från att deppa ihop helt. Inom loppet av en vecka ska jag hinna med Vänersborg, Oslo, Berlin, Oslo igen, hem till GBG och sedan vidare till Drömkåken. Jag är så förvirrad av alla biljetter och grejer så att jag inte vet hur detta ska gå. Att jag dessutom ska packa en väska BARA till mig själv är en utmaning i sig…

Lämna en kommentar

Filed under Familj, Jobb

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s