Kalas

Ibland när man berättar vad man har för yrke så händer det att man förväntas vara sin yrkesroll även privat. ”Ah! Förskollärare. DÅ är du väl bra på det här med barnkalas?!” Men nej. Det är jag inte. Jag är usel på kalas. Jag tycker rent av att det ofta är fullkomligt galet.

Och nu var det dags igen. Årets största händelse: födelsedagskalas. Jag kan erkänna att jag bävade lite. Huset fullt av vilda barn en fredagkväll (efter en heldag på jobbet). Jag blir lite trött bara av tanken.

Men här om dagen slog en tanke ner i huvudet på mig som en klar blixt. Jag kände mig så oändligt tacksam för att A (som inte haft helt enkelt att förstå skolans hårda normer) har vänner. Och att varenda en faktiskt ville komma på hennes kalas. Det finns så många barn som inte har några kompisar. Som inte har någon att bjuda och som inte heller själv blir bjuden på någon annans kalas. Det gör så himla ont i hjärtat att tänka på.

Vetskapen om att vi också ska flytta och att hon ska börja om det mödosamma arbetet med att bli accepterad för den hon är kändes också tung i kväll. Jag kan bara hålla tummarna för att det ska gå bra.

Hur som helst. 13 glada barn, färg, glitter och pizza över hela huset. Faktiskt en alldeles speciell sorts lycka i kväll ❤️

IMG_0074

IMG_0079

IMG_0086

IMG_0087

Lämna en kommentar

Filed under Familj

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s