Avslut nr.1

För majoriteten av familjemedlemmarna innebär vår flytt inte bara byte av hus utan också byte av skola, förskola, jobb, kompisar och kollegor. Jag har till och från under året funderat en hel del över det här. Beslutet att flytta är i allra högsta grad vårt. Vårt som i vi vuxnas. Barnen har ju egentligen bara fått köpa det här. Ingen har tvingat oss, vi har förmånen att välja var vi vill bo och vad vi tror blir bra för oss alla. Ibland har det känts enkelt och ibland har jag ställt mig frågan ”gör vi verkligen rätt?” och då kanske främst vad gäller barnen. Hur ska man kunna veta? Egentligen.

A var först ut av avsluta tiden här. I onsdags hämtade jag henne på skolan och vi sa hejdå och tackade hennes lärare. Dessa underbara och fantastiska lärare som A haft under sina tre år där. A fick en groda, fulltankad med kramar, de hade pratat minnen och ätit glass under dagen. Alla barnen hade skrivit och ritat minnen och berättelser till henne som hade satts ihop till en fin bok. Det träffade verkligen rakt in i hjärtat. Och då slog frågan ner i mig med full panik: varför gör vi det här? Varför flyttar vi henne från en underbar, liten och personlig skola, där hon har lärare som fortfarande orkar med sitt jobb, som bryr sig och peppar? Och alla kompisar. Det har tagit tid och det har varit en aning kurvig väg men det har verkligen blivit så bra! A får vara precis som hon är.

Jag tror verkligen att det kommer bli bra fortsättningsvis också. A har varit i sin nya klass två gånger, tittat runt och till och med fått vara med på en teknikdag med utflykt och allt. Kanske kan det vara positivt med en stor skola också. Fler personer. Fler av olika sorters individer. Hon tycker att det är spännande och roligt men jag ser ju också hur hon kämpar med dubbla känslor över allt som händer. Fina A. Som balanserar mellan att vara liten och stor. Som alltid är på eller av. Uppe eller nere. Känslomänniska helt enkelt. Det är inte så lätt alla gånger att hålla ordning på allt. Jag vet hur det är…

Nu återstår fyra dagar på fritids och sedan är tiden på Trulse över. Och när vi knyter ihop säcken minns vi den som positiv och jag tror att den fått oss alla att växa en smula. Erfarenheterna tar vi med oss vidare och kanske får vi nytta av dem igen.

Lämna en kommentar

Filed under Övrigt, K funderar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s