Tack och hej

På ett (sista?) besök i Torslanda. Huset ekar och jag packar i de sista sakerna i lådor. Jag har hämtat mjölk till kaffet hos grannen. 

Jag skulle kunna vara sentimental och gråta en skvätt. Skulle kunna tänka på allt som hänt de här nio åren. På att A var fem månader när vi flyttade in. Vi hade inget varmvatten så när hon skulle bada fick vi värma vatten i vattenkokaren. Jag skulle kunna tänka på hur vi tidigt på morgonen fick lämna A hos grannen för att i snabb fart möta lilla N. Jag skulle också kunna tänka på alla gånger A fått grötfrukost hos grannarna och på vilken jäkla tur vi haft som fått värdens bästa grannar. Hjälp med post, skolskjuts, shoppingtips och den förbannade bilen. Många skratt har det blivit. Jag hade så gärna tagit med er i lådorna! ❤️

A sa här om dagen: Jag vet inte om jag vill åka till Torslanda. Det blir så jobbigt att åka därifrån igen. Och visst. Precis så är det. Plåstermetoden är väl kanske den bästa. Riv av skiten bara och gå vidare. 

Om nio dagar flyttar någon annan in här. Det är märkligt. Andra barn ska skratta och gråta i våra barns rum. Tapeter ska säkerligen bytas och några andra ska leva sitt liv här. Kanske den stackars trädgården äntligen får någon som orkar bry sig om den. 

Men jag försöker att inte vara sentimental. Det finns inget som blir  enklare av det. Bättre att behålla fina minnen och vara tacksam för dem. 

  

Lämna en kommentar

Filed under K funderar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s