Trygghetsjunkie?

Igår åkte jag buss mellan gamla och nya huset. Det tar ett tag skulle man kunna säga. Då hinner man tänka. Ibland är det bra och ibland är det dåligt, det här att få tid att tänka. 

Jag vet inte riktigt vilket sorts tänk det var igår. Men det var ett knepigt sådant. För helt plötsligt funderade jag på om jag kanske inte alls är som jag tror att jag är? En sån som gillar utmaning, förändring, att inte känna till texten på nästa blad. Jag trodde att jag var sådan. Lite så där att det kan (kunde?) krypa i kroppen på mig när jag tidigare tänkt ”jaa, detta ska jag göra i 35 år till” eller ”här ska jag bo i hela mitt liv”. Jag blev ju ärligt talat lite galen av att bara se samma Torslandaraka i fyra år. 

Men igår kände jag mig inte alls som den där personen. Den där ”jaja, det ordnar sig!”typen. Helt plötsligt kunde jag kanske lite förstå varför en del gör samma saker jämt eller bor hela livet på samma ställe. Det är ju på sätt och vis förbaskat skönt att veta var man har fötterna nånstans, på vilken jord man står. Det ÄR skönt att känna att man är bra på något som t.ex. sitt jobb eller känslan av ”det här är hemma”. 

Har jag blivit gammal helt plötsligt utan att jag märkt det eller vad hände? Jag längtar verkligen efter det där. Att komma hem. Sätta mig i soffan och kolla på Bonde söker fru. Somna i soffan. Åka samma väg till jobbet varje dag. Känna att jag vet hur allt funkar. Ha ordning på gympapåsar och föräldramöten. Tvätta! Vardag och rutin liksom. 

Märkligt. 

Lämna en kommentar

Filed under K funderar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s