Tillbax på lungan

Det är knepigt. Jag hinner knappt kliva av tåget och sätta mig i pappas (japp, 32år och pappa hämtar på tåget ;-)) bil innan jag blir akut trött  och nästan somnar ståendes. Varje gång! Det måste vara psykologiskt. 

Jag och N har åkt till stugan. A hade fått en kalasinbjudan och med tanke på hur allt är just nu fick hon faktiskt välja om hon ville följa med hit eller inte. Ny klass och nya kompisar. Det har verkligen gått jättebra hittills och det är otroligt lättande för föräldrahjärtat. Därför var det också viktigt att hon fick följa med på kalaset nu när hon fått frågan och så gärna ville. 

Så jag och N åkte själva. Vi har inga större planer. Bara vara. N ska hänga med morfar imorgon och själv ska jag mest göra ingenting alls hade jag tänkt. Bara andas. Och titta på det utlovade regnet. Det stör mig inte det minsta! 

  

Advertisements

Lämna en kommentar

Filed under Drömkåken

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s