Söndag 

Söndagar i stugan är en sort för sig. Vemodiga. För man vet att man ska åka hem. Och livet där hemma behöver inte alls vara dåligt på så vis, det kan till och med vara riktigt bra, men ändå. Man ska hem. I bland deppar man hela dagen och tycker att allt är hopplöst. Vill bara sitta här och stirra på sjön och skogen resten av livet. Ofta försvinner den där känslan bara man kommer i väg. 

Det här med ”carpe diem” har aldrig varit min grej. Kanske därför jag blir så provocerad av begreppet när det i ett snirkligt typsnitt vräker ut sig över hela väggar i bland? Hmm. 

Hur som helst. Jag minns inte om det var något jag läste eller om det var något jag hörde (kan det ha varit en föreläsning jag var på nyligen?)  men det var i alla fall någon som muttrade över just detta med ”söndagsångest”. Han (en han. Slump eller inte?) begrep inte det där. Det förstörde ju hela den dagen. Och när man då skulle ta tag i det där som kanske kändes svårt på måndagen så hade man ju redan upplevt det en hel dag innan. 

Det ligger nåt i det. Jag kanske borde öva på det. Vi har en vägg i huset som vi inte riktigt vet vad vi ska göra med. Kanske ska slå till på ett carpe diem-tryck i alla fall? 

Så länge dricker jag kaffe. 

  

Lämna en kommentar

Filed under K funderar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s