Förskolläraren från Frostmofjället

Jag får alltid lite lätt obehagliga krypningar i kroppen när det snöar. Varför? Jo, för att ingenting i den här staden fungerar när det snöar. Varje år är det som att det aldrig nånsin hänt förut. 

Och så också i år. Det varnades för snö under natten. Vid 22 igår kväll blängde jag ut och undrade var eländet var nånstans. Gick och lade mig men ställde klockan på extra tidig tid. Som sagt. Ingenting går att lita på när det är vinter. 

Vakar. Herreminget! I Göteborgsmått: otroliga mängder med snö. Påbörjar dagens mission: ta mig till jobbet! Pulsar i en halvtimme till bussen mitt i natten. Allt är svart och vitt. Kommer fram. Bussen är inställd. Pulsar vidare och lyckas faktiskt få tag i en buss. Tappra kollektivtrafikchaufförer idag alltså! Kommer så småningom in till stan och går sista biten. Det är som att gå i en film. Vadar genom snön och det är helt tyst. Inga spårvagnar och nästan inga bussar. Folk sitter fast lite varstans men är ändå på rätt gott humör. Det hela är för galet för att det ska gå att vara irriterad, alla sitter liksom i samma båt. 

Och tro det eller ej, men till jobbet kom jag! Det var inte lika enkelt för alla men allt löstesig fint ändå 😊

En sån dag alltså. Kom hem också så småningom. 

Så. Kan vi ta sommar nu?  

  
  

Lämna en kommentar

Filed under Övrigt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s