Den snåriga stigen

Det kan vara så att jag är yrkesskadad. Jag vet inte. Men det finns ett stycke i förskolans läroplan som sätter fingret på mina egna personliga värderingar:

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika
värde, jämställdhet mellan könen samt solidaritet med svaga och utsatta är värden som
förskolan ska hålla levande i arbetet med barnen.

Värdegrunden uttrycker det etiska förhållningssätt som ska prägla verksamheten.
Omsorg om och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna
och andras rättigheter ska lyftas fram och synliggöras i verksamheten. Barn tillägnar sig
etiska värden och normer främst genom konkreta upplevelser. Vuxnas förhållningssätt
påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett
demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder. 

Det händer i bland att det flyter ihop. Å ena sidan mitt yrkesuppdrag mot å andra sidan mitt föräldraduppdrag (om vi nu ska kalla det så). Och visst är det så att ens egna personliga åsikter, värderingar och handlingar både syns (ofta mer än vi själva är medvetna om) och påverkar våra barn. Det är liksom svårt att bortförklara det där.

Eftersom jag själv är så övertygad om att ovan nämna text är grundläggande i det samhälle jag själv vill leva i skulle jag ju ljuga om jag sa att jag inte försökt (och fortfarande försöker) påverka mina barn i samma riktning. I slutändan får de bli precis hur och vad de vill, men på samma sätt som de själva ska respekteras för deras val ska de också respektera andras åsikter och perspektiv. Men, det finns ytterligare en sida på detta: nämligen att ha modet att våga säga ifrån när något är åt helsike fel, när medmänniskor ( eller för all del vi själva!) mår dåligt pga av bristande respekt. Och det är ju inte så enkelt, det vet vi ju alla.

Ingen är perfekt. Alla har vi våra mindre bra sidor och vi både gör och säger saker som vi kanske inte är så stolta över. Både vuxna och barn. Det i sin tur kan ju så klart vara utvecklande om vi har förmågan att reflektera och faktiskt våga granska oss själva i sömmarna.

Men allt eftersom åren går tvivlar jag i bland på det här. Snart har jag varit förälder i 12 år. Gör jag mina barn en björntjänst? För risken med att sticka ut hakan är ju att man själv blir utsatt och hur kul/enkelt är det? Vem orkar stå emot vad som helst? Och det händer kan jag säga. Oftare än vad jag önskar. För det råkar vara så att jag har en person här hemma som å andra sidan är som en ardennerhäst, som gentar på och viftar bort lite flugor då och då. Men som å andra sidan får känna på samhällets normer och inse att dessa inte alltid är för henne. Det är inte så enkelt att trava på den där vägen och självklart begås misstaget att ibland göra mindre bra val eller såra andra under tiden. Men det är också så att är man fostrad i ”Grynetanda” dvs Ta ingen skit och där det är lika vanligt att diskutera jämställdhet och jämlikhet som middagsmat, ja, då hamnar man i blåsväder ibland.

Och då står man där och slits mellan att å andra sidan vara så otroligt stolt över den där individen som tar jämställdhet och jämlikhet för självklart och å andra sidan bli så förtvivlat ledsen över att detta så ofta möts med motstånd.

För så är det. På många sätt har vi kommit så himla långt och det kan vi tacka oss själva för, faktiskt. Men samtidigt är det  långt kvar att gå. Ibland blir jag förbannad och tänker att det inte får finnas någonting som kan hindra utvecklingen framåt. Men ibland känner jag att jag lika gärna kan lägga mig ner och ge upp, att ingenting någonsin kommer att förändras och att det inte alls är så självklart att våra barn kommer att få leva i det där samhället där allas lika värde, rättigheter men också skyldigheter är en norm.

Det här är A´s sätt att reagera och fortsätta kampen för att få vara den man är. Mia Skäringer myntade uttrycket No more fucks to give. A färgar håret rosa.

Annonser

Lämna en kommentar

Under K funderar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s